River deep, mountain high
Tjena hejsan!
Idag har varit en fin dag!
Började med sista gången hos min jobbcoach! Lite snyft på det faktiskt, hon var jättesnäll.
Senare på dagen åkte jag till Mediamarkt och XXXLutz med Lina, Robban och Teres. Det gick väl sådär.
Lina skulle titta på bestick på lutz men det gjorde hon aldrig för att hon var hungrig.
I alla fall nu är jag hemma och chillar bara. Blir kanske nån film med Lina och Robban sen när dom kommer hem från bion!
Den kursiva texten under handlar bara om mig och mina känslor så den är nog ganska ointressant för de flesta att läsa. Behövde bara skriva av mig lite.
Skulle öva arbetsintervju med min jobbcoach idag. Och hon bedömde hur jag betedde mig och lite så. Så sa hon: Jag försökte tänka på hur du betedde dig när du kom och du känns lite så "Ursäkta att jag finns".
FY säger jag för det. Det är inte första gången jag hör det i och för sig men är det verkligen så illa? Är det så jag känner mig? Ja, det är det. Men trodde kanske inte det märktes så väl utåt.
Tycker dessutom att det har blivit värre än förr.. Ska det inte vara tvärtom? Kanske beror på att jag inte träffar så mycket nya människor längre, eller människor över huvudtaget förrutom familjen. Det är klart att jag har dagar då det känns bättre då jag kan snacka hur mycket som helst! Men det är inte ofta och det är skittråkigt. Det är inte direkt så jag tycker det är kul att känna mig värdelös. Men försöker tvinga mig till att göra saker, fast jag egentligen inte vill. Och när jag väl gör något så känns det faktiskt bättre.
Men jag lärde mig en väldigt viktig sak för mig att tänka på idag.
Det var det att om man skulle fatta ett beslut, kan vara vad som helst, så ska man alltid först fråga hjärnan, sen magen, sen hjärtat. Hjärnan berättar vad som är rätt liksom allmänt, magen berättar om det är rädsla och hjärtat berättar vad jag själv tycker är rätt.
Och när jag sitter och tänker på det, så är det alltid "magen" som är ett hinder. Till exempel om någon frågar om jag vill göra något. Hjärnan säger Ja, jag borde göra något. Hjärtat säger Ja, jag vill göra något. Men magen vill aldrig :(
Detta låter säkerligen stört för någon som inte har samma problem, men jag hoppas på att jag kanske gör mer nu när jag har detta i åtanke.
Okej nu har jag skrivit jättemycket egna tankar och här kommer något helt annat..
Jag är vän med en tjej från Santa Barba på facebook som jag är helt kär i. Lade nog till henne när jag spelade Mall World tror jag för att jag ville ha fler grannar där. Men hon är så söt! Och hennes pojkvän är så gullig. Han kommenterar alla hennes bilder om hur fin hon är, flera gånger om! Inte för att jag snokar eller så.. Men dom är så söta! Blir glad av att läsa kommentarerna så jag kan inte sluta snoka!
JA! Det var väl det!
Puss&Kram
Idag har varit en fin dag!
Började med sista gången hos min jobbcoach! Lite snyft på det faktiskt, hon var jättesnäll.
Senare på dagen åkte jag till Mediamarkt och XXXLutz med Lina, Robban och Teres. Det gick väl sådär.
Lina skulle titta på bestick på lutz men det gjorde hon aldrig för att hon var hungrig.
I alla fall nu är jag hemma och chillar bara. Blir kanske nån film med Lina och Robban sen när dom kommer hem från bion!
Den kursiva texten under handlar bara om mig och mina känslor så den är nog ganska ointressant för de flesta att läsa. Behövde bara skriva av mig lite.
Skulle öva arbetsintervju med min jobbcoach idag. Och hon bedömde hur jag betedde mig och lite så. Så sa hon: Jag försökte tänka på hur du betedde dig när du kom och du känns lite så "Ursäkta att jag finns".
FY säger jag för det. Det är inte första gången jag hör det i och för sig men är det verkligen så illa? Är det så jag känner mig? Ja, det är det. Men trodde kanske inte det märktes så väl utåt.
Tycker dessutom att det har blivit värre än förr.. Ska det inte vara tvärtom? Kanske beror på att jag inte träffar så mycket nya människor längre, eller människor över huvudtaget förrutom familjen. Det är klart att jag har dagar då det känns bättre då jag kan snacka hur mycket som helst! Men det är inte ofta och det är skittråkigt. Det är inte direkt så jag tycker det är kul att känna mig värdelös. Men försöker tvinga mig till att göra saker, fast jag egentligen inte vill. Och när jag väl gör något så känns det faktiskt bättre.
Men jag lärde mig en väldigt viktig sak för mig att tänka på idag.
Det var det att om man skulle fatta ett beslut, kan vara vad som helst, så ska man alltid först fråga hjärnan, sen magen, sen hjärtat. Hjärnan berättar vad som är rätt liksom allmänt, magen berättar om det är rädsla och hjärtat berättar vad jag själv tycker är rätt.
Och när jag sitter och tänker på det, så är det alltid "magen" som är ett hinder. Till exempel om någon frågar om jag vill göra något. Hjärnan säger Ja, jag borde göra något. Hjärtat säger Ja, jag vill göra något. Men magen vill aldrig :(
Detta låter säkerligen stört för någon som inte har samma problem, men jag hoppas på att jag kanske gör mer nu när jag har detta i åtanke.
Okej nu har jag skrivit jättemycket egna tankar och här kommer något helt annat..
Jag är vän med en tjej från Santa Barba på facebook som jag är helt kär i. Lade nog till henne när jag spelade Mall World tror jag för att jag ville ha fler grannar där. Men hon är så söt! Och hennes pojkvän är så gullig. Han kommenterar alla hennes bilder om hur fin hon är, flera gånger om! Inte för att jag snokar eller så.. Men dom är så söta! Blir glad av att läsa kommentarerna så jag kan inte sluta snoka!
JA! Det var väl det!
Puss&Kram
Kommentarer
Trackback
